Projektet har genomförts av Estlandssvenskarnas Kulturförening med stöd från Leader Gute. Projektets namn – ”Från ai till åi” – speglar kontakterna mellan kustbefolkningarna i Estland och på Gotland.
– ”Ai” betyder ö på estlandssvenska och ”åi” är det gutniska ordet för ö, förklarar projektledaren Christopher Thiele, som är född på Gotland och själv har förfäder från Estlands svenskbygder.
Broschyrer och skyltar med QR-koder
Informationsbroschyren med titeln ”Estlandssvenskar begravda på Gotland” finns, eller kommer inom kort att finnas, i alla de 51 gotländska kyrkor och kapell där estlandssvenskar är begravda. Broschyren har text på svenska, estniska och engelska. Här finns information om etlandssvenskar, relationen mellan Gotland-Estland och en förteckning över de begravda personer som projektet identifierat.
På broschyrens baksida finns QR-koder till en databas med mer utförlig information om de begravda. Där finns även fotografier på de flesta.
Gotlands pastorat har också fått QR-koderna tryckta på aluminiumplåt för att kunna sätta upp utomhus i anslutning till kyrkorna och kapellen.
Inom projektet har dessutom en fallen gravsten över en etslandssvensk vid Öja kyrka renoverats.
Starka band sedan medeltiden
– Kontakterna mellan Estland och Gotland har en mycket lång historia. Vi vet att gutniska handelsmän reste till Estland under tidig medeltid och även slog sig ner och blev bofasta där. Under medeltiden vallfärdade också gotlänningar till det estlandssvenska S:t Olofskapellet vid Sastrom som ligger i Matsalviken innanför Dagö. Troligen fanns det kontakter även före medeltiden, säger Christopher Thiele.
Från medeltiden och fram till 1900-talet förekom livliga kontakter mellan Estland och Gotland.
– Under 1800-talet kom många till Gotland för att undgå den 25-åriga militärtjänsten i tsarens armé, och under mellankrigstiden för att arbeta. Folk rörde sig fritt och frekvent mellan de båda platserna på 1920- och 1930-talen, förklarar Christopher Thiele.
I projektet ”Från ai till åi” var det tvunget att begränsa sig enbart till 1900-talet, annars hade det blivit allt för omfattande. Svenskbyborna, som ursprungligen är samma folkgrupp, täcktes inte heller in i materialet.
Projektet skildrar en smärtsamt mörk epok
Projektet omfattar omkring 200 begravda estlandssvenskar som kom till Gotland under 1900-talet. Skildringarna som till viss del finns i broschyren, och i mycket mer omfattande form i databasen, belyser till stor del en dramatisk och smärtsamt mörk epok i Europas historia. Många av de människoöden som träder fram ger oss en fördjupad bild av denna epok – med berättelser som glömts bort eller förtigits.
– I samband med Sovjetunionens och järnridåns tillkomst glömde vi på något vis bort vårt närområde – Baltikum – och det som den sovjetiska staten gjorde där i form av förföljelser, övergrepp och deportationer, säger Christopher Thiele.
Många ester och estlandssvenskar flydde till Gotland under andra världskriget och den följande perioden under det sovjetiska förtrycket.
– Jag har själv förfäder från både Estland och Tyskland. Genom detta projekt och de personliga berättelser vi fått fram, förstår jag dem nu på ett helt annat sätt. Varför de inte velat prata om sina bakgrunder och förskräckliga upplevelser, säger Christopher Thiele.
Deporterad till Sibirien
I projektets material finns till exempel berättelsen om kvinnan Signe Rosen (född Blees) som fick komma till Sverige 1960 efter att ha varit deporterad till Sibirien. Hon avslutade sitt liv på ett äldreboende i Fårösund. En annan kvinna upplevde hela andra världskrigets fasor, och tvingades till slavliknande arbete med att plocka ogräs på sovjetiska odlingar, innan hon till slut lyckades fly till Gotland. Här finns också berättelser om flera unga estlandssvenska män som jobbade på Gotland innan andra världskriget, kallades hem för värnplikt och sedan vid den sovjetiska ockupationen greps och fördes till Sibirien.
– I en del berättelser framstår det också hur Sovjet jagade både ester och estlandssvenskar som flytt till Gotland, hur dessa aktiviteter nådde in i Sverige och vilken rädsla detta skapade. Vårt projekt öppnar ett mycket obehagligt kapitel om Europas svarta historia – om sådant ingen pratat om, säger Christopher Thiele.
Han menar också att många gotlänningar inte känner till sina släktband till Estland, och hoppas att projektet ”Från ai till åi”, broschyren ” Estlandssvenskar begravda på Gotland” och QR-koderna till databasen, ska hjälpa fler att hitta dessa rötter.
BILDEN OVAN: Överst till vänster: Broschyren ”Estlandssvenskar begravda på Gotland” i tre språk. Underst till vänster: Signe Rosen (född Blees) fick komma till Sverige 1960 efter att ha varit deporterad till Sibirien. Hon avslutade sitt liv på ett äldreboende i Fårösund och hennes gravsten finns vid Etelhems kyrka. Till höger: Karta av Christopher Thiele. På kartan finns de flesta huvudorterna där befolkningen var svensktalande och med andra ord där de som dokumenteras i projektet var födda.